Herregud.

Jag vet inte vart jag ska börja.. Allt på en gång.

Det känns iaf som om jag lever i en bubbla som aldrig spricker och jag får inte ut dom orden jag egentligen vill säga.
men de blev som en shock för mig i dag, när du helt plötsligt bara står där. jag viste helt inte vad jag skulle säga..
men de var nått mystiskt med dig, eller vad jag ska säga.. allt är så svårt nu, skönt att få komma hem i morgon och bara umgås med dom bästa på kvällen :D dom är efterlängtad kan jag lova <3 

<3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0